Hopprädd ryttare När jag fyllde 30+10 fick jag en hel helg hos min coach mot ryttarrädsla Charlotte Almö T. Det är i och med kontakten med henne jag börjat träna pilates 6 dagar i veckan, vilket nu gett fantastiska reslutat gällande min balans och sists. Hur som helst efter middag med familjen åkte jag iväg till Charlotte. Väl där satt vi hela kvällen i soffan o snacka, helmysigt. Programmet för helgen är pilatespass, gympapass, hoppning, healing och coaching.
Fick ställa klockan tidigt på lördag morgon, redan klockan 9 skulle vi vara nrer i Skivarp för pilates träning och därefter ett gympapass.
Charlotte förbereder, som tur var blev det inga bilder från passen men jag kan säga att jag var helt slut efter gympapasset. Lite mer träning skulle verkligen inte skada.
Begav oss sedan tillbaks hem till Charlotte, efter ett stopp i matvaruaffären, för att äta lunch och genomföra ett coachsamtal. Känns oerhört nyttigt och bra att få sätta ord på mina känslor kring min ridning generellt men framför allt min rädsla i hoppningen.
Första ridpasset fick jag rida Voltikki, ett 16-årigt superrutinerat sto som hoppar allt med en enorm glädje. Har hoppat henne två gånger tidigare när jag tränat för Charlotte.
Charlotte byggde en bana med fyra hinder som låg mellan 70-85 cm.
Mellan krysset och räcket med röd markbom är det 17 m, dvs 5 galoppsprång när anridning mot krysset sker i trav. Tyvärr blev det inga bilder från hoppningen vilket är lite synd, men men fokus är ju inte på fotografering utan ridning. Efter vårt tidigare coachsamtal hade Charlotte en bra bild av vad vi hade att jobba med. Var lite osäker inledningsvis, men när vi hoppat fram lite på krysset och jag sedan kommit på krysset följt av det upprättstående efter kändes det mycket bättre.
Känner verkligen vilken skillnad pilatesträningen gjort med min kropp. Jag känner mig mycket mera balanserad och framför allt att jag har kontroll. Även enligt Charlotte var skillnaden gigantisk från första gången hon såg mig rida i början av maj. Fick till ett par riktigt bra rundor, första hindret var det lilla krysset, hinder nr 2 var det efterföljande räcket med röd markbom sedan kom det vita och därefter det bruna snett igenom. Vet ärligt inte rikitigt hur jag ska beskriva min känlsa när vi var klara med dagens pass. Men minst alla synonymer förEuforisk :-)))))))))
Sedan bar det av hem mot Charlotte igen för att duscha och fixa middag, till den skulle vi konsumera lite vin var tanken. Ett smärre problem dök dock upp, Charlotte är nyinflyttade och hade inte skaffat någon vinöppnare. Problem är till för att lösas och så här löste vi det.
Javisst, ni ser rätt ;-) skruv och skruvmejsel. Hur bra som helst. Efter middagen och en massa snack var det dags för healing, vilket jag verkligen kan rekomendera för den som inte prövat. Satt och nattsudda tills ett på natten så lite trött var jag när klockan ringe vi halvåtta på söndag morgon. Efter en lång och gooood frukost begav vi oss till stallet.
Började med ett kort coachsamtal innan vi fixade iordning hästarna. Första passet red vi tillsammans. Denna gång red jag en nioårig valack e: Quite Easy u: Voltikki (stoet som jag red under lördagens pass). Vi började med att skritta ut en liten sväng. Tog en bild med mobilen för att visa på den vackra vyn.
Det var lite läskigt till en början att hoppa en häst jag aldrig ridit förut. Kände mig trots allt stärkt efter lördagens pass och med vetskapen om att Charlotte aldrig skulle sätta upp mig på en häst jag inte skulle klara av. Hoppade samma bana som passet innan. Var lite för passiv och mest lik en passagerare i början och då gick det också därefter. Fick några sk***t språng men så fort jag tog kommandot och började rida gick det betydligt bättre. Känner mig stolt över mig själv, har nu hoppat små banor två dagar i rad på olika hästar utan att det blivit pannkaka. JAG KLARADE DET (med bravur sa Charlotte) blir så himla glad :-))))) Just nu känns mitt första mål inte helt omöjligt att uppnå, att jag ska tävla en 90-bana.
Efter lunch, paj avnjuten i sadelkammaren med kaffe och en chockladbit till efterrätt var det dags för nästa pass. En ny variant av bana fast med samma hinder som tidigare. Denna gång mer komplicerad och något högre, hindren låg på mellan 85-95 cm.
Lägger in bilden på hindrena igen för att lättare kunna förklara banan
Krysset var omgjort till ett räcke på 95 cm, avståndet mellan hindret med röd markbom och det omgjorda krysset var 17 m, dvs 4 galoppsprång. Denna bana som jag red idag hade det bruna hindret som nr 1, det vita som nr 2 och sedan det med röd markbom som nr 3 och därefter det omgjorda krysset. När Charlotte sa till mig under lördagens hoppträning att jag skulle räkna galoppsprången mellan hindren vid relaterat avstånd var jag kvick att svara att det var överkurs för mig just nu, ack vilken tabbe. Det var just vad jag behövde för att hålla nerverna i schack och inte trycka av hästen för tidigt. Det kändes inte fullt lika bra idag när jag red Voltikki som igår, dels var hon betydligt hetare och dels var banana svårare. Det tog ett tag innan jag "hamnade i min kropp" och tog kommandot och red, var nära att ge upp men tillslut fick jag till en kanonrunda och då gav vi oss.
På väg hem till Charlotte igen efter dagens två hoppträningar summerade vi upp mina tre hoppträningar, vad gick bra och vad gick mindre bra. Väl hemma hos Charlotte igen fick jag sätta mig ner och skriva ner bra, dåligt samt träna mer på. Dessutom skrev jag ner vilka verktyg som ska ingå i min verktygslåda när jag tränar. Avslutade helgen med lite mat och allmännt pratande om ditt och datt. STORT tack Charlotte för en super helg på alla sätt och vis.
Känner mig laddad och mer målinriktad än någonsin :-)
Väl hemma igen på söndag kväll tog jag in hästarna och sen var det mys i soffan tillsammans med Wille, katten Prinsen och en stor godisskål. MUMS