Med kroniska skador i nacke och rygg behöver jag alltid hålla min kropp i balans och kan inte rida med  handen statisk eller med tyngd i handen pga min sårbarhet i nacken. Anledningen kan du läsa nedan.

Trafikolyckorna 
Vid första trafikolyckan frontalkrockade jag i 90km/h. Jag fick skallskador, whiplash WAD  grad 3( www.whiplashkommissionen.org ) och skada i bröstryggen. Jag var sjukskriven under ca ett års tid och hade bl a problem med  minnesförluster, balansproblem och smärta i nacke och rygg. 

Min häst drabbades värst vid andra olyckan. Vid en ridtur blev vi påkörda bakifrån av en lastbil och min häst bröt nacken och dog. Jag chockades svårt och blev påmind om mina gamla skador.  Jag hade svårt att hantera chocken förträngde upplevelsen och vände känslorna inåt. Obearbetade upplevelser och känslor sätter sig också i kroppen. 

Tredje olyckan,1999, var också en frontalkrock och denna gången blev det för mycket för min nacke och min kropp.  En ny whiplashskada diagnostiserades, åter igen med högsta klassificeringen WAD 3. Musklerna runt huvudet och i nacke och rygg var i kramp och det kändes som om jag dygnet runt hade en för liten hjälm tryckt på huvudet. Smärtan var outhärdlig och jag kunde inte sitta upp utan bara halvligga. Kunde inte lyfta upp armarna och fick dricka kaffet med sugrör. Under den värsta perioden fick jag ha både hemtjänst  och färdtjänst. Det var oerhört frustrerande och mentalt påfrestande. Vi hade nyligen flyttat ut till gården och både jag och min man hade startat eget företag. Jag jobbade som ridinstruktör och red in hästar hemma. Jag fick av sjukvården höra att jag måste acceptera min situation och planera att byta yrke.  Mycket tid och kraft gick till sjukhusbesök och samtal med försäkringsbolag och advokat. 
 

Första steget framåt
Kom i kontakt med  Stefan Edwardsson, leg sjukgymnast med högre examen inom ortopedisk medicin www.om-kliniken.com. Min nacke var då fullständigt fixerad och jag kunde inte röra huvudet åt sidorna eller upp/ner.  Jag behandlades med McKenzie-metoden vilket jag kände gav resultat. Varannan timme skulle jag utföra ett litet rörelse-program och jag ställde klockan på natten så jag kunde göra det dygnet runt. Efter en tids behandling fick jag ökad rörlighet i nacken och jag började få ny tro på framtiden. Tack Stefan!

Vidare framåt med Pilates!  
Förutom kvarstående värk och försämrad rörlighet hade jag mycket problem med låsningar i rygg- och nack-kotpelaren. Behandlades regelbundet av massör och  naprapat Therese Hansson i Skurup som är fantastiskt kunnig och gjorde mitt McKenzie –program flera gånger per dag. Fick se en Pilatesvideo med mycket enkla rörelser och tjejen på videon lovade att jag skulle få ett nytt liv om jag tränade pilates varje dag! I det tillståndet jag var i då kunde jag inte utföra en enda av rörelserna fullt ut men med daglig övning och fokusering klarade jag slutligen av att genomföra hela det enkla programmet. Jag provade på dessa rörelser 15 min per dag och märkte en enorm avslappning i muskulaturen efter träningen. Det kändes som om jag fått massage!  Började fördjupa mig i fakta runt Pilates och utbildade mig  så småningom till Pilates-instruktör i grund och fortsättningsnivå.

Tränar nu Pilates dagligen och är inte längre beroende av massör, naprapat eller smärtstillande medicin för att må bra. Har kommit ut på tävlingsbanorna i hoppning igen tack vare ett enormt stöd från min fd tränare Olof Smith, www.oshastar.com. Några bakslag har det varit på vägen. Har ridit omkull med en häst och bröt flera ben i foten, ramlade av en gång och fick blödningar i bäcken och ländrygg och blev sommaren 2006 sparkad i ansiktet av en häst. Även här är det Pilates träningen med andning och mentalt fokus som hjälpt mig komma vidare.  

Mental styrka och balans

När jag efter många års arbete med min kropp återtagit förmågan att kunna rida igen så hade jag märkligt nog ändå oerhört svårt att få tillgång till min ridförmåga och jag var ofta rädd att råka ut för nya skador som skulle begränsa mig igen. Efter hand som min styrka i kroppen ökade så minskade också rädslan. Men fortfarande kom jag ändå inte riktigt i kontakt med min förmåga. Efter en tid förstod jag att blockeringen satt nu helt i huvudet och inte i kroppen. Enligt läkares tidigare utlåtande skulle jag inte kunna fortsätta rida efter mina olyckor och denna SANNING hade jag tagit till mig så djupt i mitt medvetande att den blockerade mig i min dagliga hantering av hästarna och i ridningen. Nu började ett annat arbete med att förändra och jag lyckades, även på det mentala planet.

Detta är min historia. Alla har sin. Men vi har alla en gemensam situation- det går att förändra!